Det är, som vanligt, alldeles för tidigt när jag snublar/halkar/pulsar ned till stationen för en X2-klargöring. Det har snöat oavbrutet hela natten och jag har seriösa funderingar angående mina odds denna dag..

jag lyckas få igång X2:ans hjärta, den viktigaste maskinen i hela tågsättet! Jag kände att mina chanser i och med detta ökat till minst det dubbla! Maskinen spottade ut ännu en kopp apstarkt kaffe som jag hävde i mig medans jag observerade den lilla blå bajstrucken som nu stod och inväntade min ankomst.

När allt var tömt kördes det åt andra hållet för att komma ut till plattform.

Detta tog sin tid tack vare all snön som gömde växlar/klot/allt.. Det plus en växelkvast som gick itu gjorde en försening på tio minuter. Som alltid med små förseningar på enkelspårsbanor så tenderar dom att öka, precis som denna gång.

vid Hamrångefjärden sprang en S.F.D upp och försökte hoppa igenom plogen. dock tillhörde den mini-chapter och nådde inte riktigt upp, fick en frozen tombola experience istället, köpte med stor säkerhet en minst lika liten farm nånstans söderut..

Ankom Cst i fashionabel tidmässighet, gav upp och tog mig hem för denna gång.. Götet mañana?

Det var inte speciellt sexigt men tämligen sexish på morgonen när jag sprang runt och gjorde ett bromsprov på nattvagnarna. Dessa drogs ut till Hagalund och ställdes av inne i hallen. Det hade tydligen skett flertalet "olyckor" söder om stockholm denna morgon så pendeltågskaoset fick en tidig start med försenad moi tillbaka till Cst som följd.
Tåget jag skulle föra mot Sundsvall rullade in på spår arton. Efter den sedvanliga cirkusen med städ och furnering lämnade vi Cst, en minut efter våran tilltänkta avgångstid pga kombon (för)sen och springande mamma-pappa-barnvagn / (för?)snäll avgångssignalerare.

Trots att driven var placerad längst bak slirades det en hel del. Att lamptablålampan för detta ändamål även var hälften så stark som övriga hjälpte inte alls i solskenet.
Strax efter Sunnäsbruk sitter det antagligen en varmgångsdetektor eftersom fjärren ringde strax innan infarten Vallvik med gissa-vad. Fjärroristen ville helst få stopp på mig inne på dubbelspårssträckan Vallvik ifall det blir ett stoppande utfall. knepigt logikproblem det där: Varm hjulaxel (kanske tjuvbroms) som måste kollas å det snaraste. Bromsar man hårt blir axeln ännu varmare och lagerboxen kan skära, med urspårning som följd (bland andra grejer). Hur göra..? SIFOlistan skvallrade någonting om dåliga batterier alt. kass laddkrets på manövervagnen för att ytterligare försvåra det snabba beslut som behövde göras. Jag bedömde behovet att få stopp på ekipaget så fort som möjligt som det viktigaste i denna stund (dt var ett sk. Högnivålarm vilket är rätt allvarligt) och klämde ned magneterna samtidigt som jag lade på en halvförsiktig broms med tågbromsen.
Hade kanske en tåglängd kvar till utfarten och växeln, tänkte att "det här går ju bra", lossade på broms och släppte på Mg:n för att få till en såsig avslutning på en initiellt ganska hård inbromsning. Då gör sig den kassa laddkretsen / det dåliga batteriet sig hört i och med att hytten plötsligen avaktiverar sig själv, se även kapitlet "allt blev plötsligt svart". Med nödbroms som följd.
    -Bfnaktaruta och blablaosv-     
säkerhetssystemen på dessa tåg är byggda "baklänges". Dvs. Allt måste fungera för att tåget ska gå att flytta. Om säkerhetsystemet i sig inte fungerar kommer ingenting annat heller att göra det eftersom allt är kopplat via just detta (fråga inte nån X40-fråga nu bara)
   -slut på denna blnaktarutan-    
Så fort tåget stod still åkte Mg-bromsarna upp vilket gjorde att batteriet återfick tillräcklig utspänning för att aktivera hytten igen. Jag fick en diger lista från fjärren med de axlar som hade varierande grad av just grader, de flesta rätt varma.

Ingen varmgång kunde dock konstateras, skivorna var precis smälta-snö-ljumma..?
Fick iordning tåget ånyo, begärde tillstånd att få återta resan mot Suc.
Resan fortsatte, det stannades i Söderhamn och Hudik. Efter Hudik finns det en urkopplingstavla, den ser ut som en sådär-glad gubbe och innebär att man ska ta ur sin huvudbrytare (aka. stänga av) innan passagen för att inte dra med sig spänning in på det urkopplade området. X2-damen vill inte pilla i brytaren efteråt och mitt emellan två nollsektionsknappstryck passar hon på att åter gå i nödbroms! Denna gång håller sig hytten aktiverad och tillåter mig häva både sken- och nödbroms innan bistrostädning no2 hade varit ett faktum.
Med en timmes försening ankom jag till sist Sundsvall och blev avlöst.

Hade några fler åtaganden (däribland ett där jag skulle hindra en X2:a att frysa fast) för att sedan släpa mig till hotellet och hotellrestaurangen för lite finmat med lingondricka FTW! (Sen att frun ringde om att det åter var strömavbrott hemma är en annan historia)

gårdagens X2:a kom ut sent från Hagalund "på grund av furnering" som den käcka, gotlandsklingande kvinnorösten glatt proklamerade. Jag passade på att göra lite armhävningar medans jag frös stod och väntade..

enheten hade vissa svårigheter att uppnå rätt mått av retardation (?), efter ett flertal försök uppnåddes dock rätt siffror.

enheten lämnades över till en kollega och jag befann mig plötsligt i Linköping! På en söndag!?

Snubblade runt där i nån timme, gav sedan upp och be-gav mig mot hotellet..

Jag fick mina sedvanliga två-timmar-med-växel(rörlig korsningsspets) sömn (av typ tio möjliga) sedan var man plötsligt på plattformen till nästa äventyr: nattåget! Klockan var strax innan tre på dagen efterisch.

ingenting hemskt hände, plötsligt var jag i Hagalurg. Står i bakre hytt och ska köra runt loket. tror hyttemperaturen ligger på minus tjugofem grader (inkl. kyleffekten) = någon tjomme i Malmö hade visst glömt att slå på kaminerna!

siktrörelsen blev visst nån sorts huttrig skikt-rörelse när den lilla ranger-pidutten användes genom det öppnade fönstret (jo det hade även fryst fast).

kommer ned till Ulriksdal och det sedvanliga pendelkaoset. En liten klick SJ:are står och ugglar i ett hörn i biljetthallen, någon hade visst beställt taxi och vi andra henkade på.

Hur blev det då?
Telefonen började ringa en kvart innan jag ens börjat, jag fick förfrågningar från ombordare som tydligen redan visste vad jag skulle syssla med denna dag/natt..
Den förare som skulle kört tåget till Bollnäs hade varit med om en bilolycka på väg till arbetet.
Med en timmes försening lämnar jag Cst med tåg åttiofyra, rör mig norrut. Skönt att för en gångs skull slippa köra hjälplok eller dylik uppsökande verksamhet och nu bara mysa iväg rejält norr om Gävle.
En hel del vänta-stopp senare ankom man till Bn och tog plats på hotellet där för att invänta tåg åttifems ankomst.
Detta var även det rejält sent och med alla tågmöten som man sedemera ådrog sig blev situationen inte bättre.
I Gävle fick jag föröförsta gången bevittna plogens rätta användning! (Det är alltså inte att peta ned S.F.D:s i diket..)

hela äventyret slutade nere i Hagalund, med en rundgång och en taxiresa. skulle ha slutat tjugotvå-trettio, slutade nu nolltvå-trettio istället.. Jahaja..ska ringa och avsäga mig morgondagens jobb, tror jag allt..

Sitter i tunnelbanan, det är stopp i trafiken. Denna jourdag kommer säkerligen komma att kunna sammanfattas med fyra röda bokstäver.
F.A.I.L
Fortsättning följer..

Ljusdal.. dagtid.. weeird.. Det är en mängd (Ordet får tas med en nypa salt, det är Ljusdal trots allt) folk i rörelse! de flesta klev av den Regina som jag själv snubblade ur efter en nära-fyratimmars passresa.

Jag smyger omkring i Ljusdal ett tag, kul att vara här när den där brandgula grejen är ovanför horisonten.

Ledsnade, gick till hotellet för min near-miss-attempt att sova lite.

Sitter i backstabberrummet för lite frukost nattamat innan det tjänstetåget jag skulle köra ända till Hagalund skulle uppenbara sig. Självklart med ryggen mot Joe Cockerdörren

Jag var piggare än då, trots endast typ tre timmar med nedvevade ögonlock. Avnjöt ett skönt pannknack som inte gråvattenbehållaren med knappar ovanpå kaffemaskinen kunde avhjälpa, hur den än surrade och knarrade..

Klev ombord på mitt tjänstetåg, löste av.

Lyckades knäppa en bild på X40:n som stod parkerad på kolspåret, lika fin som alltid:

En tämligen godsmässig och försvarlig mängd tågmöten gjorde att dom röda minutrarna ökade nära-nog exponentiellt. Lagom till Bn hade jag lika många röda som de svarta minutrar det skulle tagit dit (svarta minutrar?). Detta tack vara alla likfärgade signaler som alltid verkade dyka upp efter nästa kurva.

Ankomsten till Cst klockades till nittio förseningsminuter, jag hade missat min slot hos växlingspersonalen och fick göra rundgången själv..

Vi det här laget var jag så pass trött att kors-seendet mer liknande stjärnor(maj gadd its full of stars). Stod mellan lok och vagn en bra stund, alla handgrepp tog enormt lång tid. Någonstans i bakhuvudet visste jag ju att en miss här kan leda till ett besök på IVA alt träfracken.

Väl nere i Hagalund var även bajset stängt. Eller snart-öppet var väl mer exakt kanske.. vänta..

När jag ankom spår trettisex(?) gav jag upp och lämnade över rungången till växlingen (en uppkörd växel kostar runt tvåhundra geez, skadad personal kostar hur mycket som helst)

helg..

Telefonen började ringa direkt. Det handlade om uteblivna avmultningar, inställda vändningar och liknande. Rätt förvirrande faktiskt.
Den X40-trean jag skulle framföra till Eskilstuna hade, bortsett från en mängd orange:a (orange? Oranga? Wtf?) Ikoner, endast en fungerande traktionsmotorgrupp. En tämligen timid acceleration lyckades putta upp eländet i den lilla backen mot Stockholm Södra och vidare ut i verkligheten. Fjärren ringde vid stoppet i Södertälje för att be om ursäkt att dom råkat släppa ett godståg före våran framfart. jag garvade, tror jag nämnde mina problem att uppnå Sth och lugnade den lätt starriga fjärrskådaren.
en trevlig rast i Et, sedan ut på plattformen för nästa äventyr. Rörigt på plattformen, flera plattformsskyltar verkar skylta upp samma tåg? Mitt i förvirringen dyker en legendarisk mustasch tillika lokförare upp och pratar om nåt bussdebakel som intäffat i Arboga nyss..
Tydligen hade multningen av de två X40 (som skulle hänga av den ena i Et) misslyckat med det tidigare momentet, nu kördes dessa som två separata tåg istället. Min förvåning var rejält tilltagen..  
Min enhet ankom några minuter efter Hallsbergsdelen och jag försökte snabba upp uppstarten i "Stockholmsänden". DDU:n var, om fysiskt möjligt, ännu mer fylld med orange ikoner. Många blinkade ilsket i samma färg..
Jag tog hjälp av förarlegenden med lite a'la minute-resetter på traktionsmotorer och fotstegsmassage så vi kunde pipa iväg.
Denna enhet hade även denna sparat in på traktionsmotorfunktioner, dock med den extra bonusen fullsatt tåg ända ut till foajéerna. "Timid acceleration" blev raskt till ett dåligt skämt, blev orolig att vi inte skulle komma upp i backen utanför Et alls.. Vi kom fram till Cst, till slut, för nästa grej: Knivstavändningen..
detta hanns inte med, vändningen skedde istället på dansgolvs/bowling-plattformen i Arlanda nedre. Sa jag att den enskilda komponenten på X40 som tar längst tid att starta upp är nån färddator, ATC-komparator eller bromselektronik? Det gjorde jag nog inte eftersom det inte stämmer; fordonstelefonen knäcker dom alla med nån sorts halvårsmässig uppstartstid ffs!!
Så när telefonen startat upp kunde jag ringa fjärren för att begära tågväg söderut igen. Sedan var det bara den där konstiga och förvirrande dubbel-dubbeldäckaren till Falun(borlänge) som släpper en enhet i Uppsala kvar! Easy-peasy..
Dessa satt minsann ihop och avgick från cst med mig i mellanhytt i hyffsad tågmässig tid..
I Uppsala drogs dom isär, innan vi släppte ut resenärerna (alla dörrklämda stackare med för stora väskor i färskt minne). Detta gick tokfort och jag hann tillåmed att dra i bägge stängventilerna för att försäkra mig om att inte bli släpad till Löten eller så..
Vi fick grönt ungefär samtidigt och gjorde en red-arrows-split, SJ-stajlen, dock utan den flerfärgade röken (denna gång). Körde fort som attans tillbaka till gulahuset och Hagalund för att komma hem i tid!?

dagen handlar om ett meat and potatoes arbetspass till och från Uppsala, fan äntligen en tjansch att bättra min förseningsstatistik något..

Ingen dör våldsamt i nån dörrklämning, inga puckon som promenerar i spåret, inte ens nån ATC-hicka? Jag lyckas prestera tre varv till orten med minuter på fel sida om fel!?

Ombordarna oroade sig lite att dom inte skulle hinna med sista tåget/bussen/ålfyllda svävaren eftersom vi kommer in ganska tajt till Cst.. 

Jaså, hörde jag en utmaning?   

Jag varnade lite för en obekväm färd för vårat tjänstetåg tillbaka, sen åkte vi.

Körde som bara en mäjniäkk kunde och ankom Cst med knappt tio minuter till godo! Ombordarna var blåslagna imponerade och skyndade sig till sina resmål.

jag fick ändå vänta på min tågväg tillbaka till Hgl och tjänade intet på manövern bortsett från äran..

---

Har hört talas om mera fun 'n games med mitt favoritfordon mañana..(?)