Dagen börjar med en tunnelbanedörrsincident i Tce. Den klassiska "flashmobba dom avstigande och försök klämma dig förbi" -plojen. Stilpoäng gavs till den korpulenta herren som viker in axeln för att vinna kanske en decimeter bara för att förlora en och en halv på magen istället.. Korpulent-herrens slutresultat för allt detta blev istället komma sist in i vagnen efter en äkta bullet-time-tackling från skribenten följt av tillsägning med viss gubbmässighet.

Jag har tidigare fått störnings-sms angående ännu fler akuta spårarbeten på min tilltänkta körsträcka.. hmm..

Lämnar Cst söderut. Får direkt efter igånsättandet det där gnälliga mini-amerikanskpolisbil-ljudet i örat. Neumann-telefonen ringer. Avgångssignaleraren ber att få stanna tåget eftersom vi har ofrivilliga fripassagerare ombord? Tittar snabbt i backspegeln, bara loket har hittills påbörjat sin plattformslämning, jag bromsar. En klase pensionärer kliver glatt av och vinkar till sina o-avklivna vänner. Hmm, nog för att SJ inte har haft så hög driftsäkerhet på sisten men att förvänta sig att tåget inte kommer lämna plattformen alls.. (?)

--

Detta tågsätt (2003) får en hiskelig mängd bygelstuds och jag börjar oroa mig för mina strömriktares framgena överlevnad.

En gräsand försökte springa ifrån mig i Gnestatrakten, med tveksamt och ganska ljudligt resultat från plogen..

Banarbetet var på uppspåret och jag minglar mig igenom obemärkt..

Tåget tillbaka mot Cst är ett av sprick-tågen och har 160 som rådande Sth. Ruskigt njutbar hastighet i en X2:a, om den hade haft fullt fungerande luftfjädring. Nu slår denna igenom med lagom ojämna intervall för att avsevärt förhöja upplevelsen.

Förseningen går från en favoritkvart till en trög halvtimme på något tiotals mil och när man ankommer Katrineholm är det dags för en spårrokad via plattformarna.

Folk började plocka med sina grejer när jag rullade in, fick kolla i körplanen flera gånger ifall jag ändå inte skulle stanna. Ville liksom stanna enbart för att alla såg så förväntansfulla o glada ut där på plattformen men insåg att det raskt skulle förbytas i nåt annat så fort slagsmålet om bokade platser börjat på allvar.

Rackarns vilken låg arbetsinsats det blir med en 160-X2:a när man kör på en 180-200 - bana förresten! Läs även kapitlet "åtgärder vid fullt fungerande X2:a"

..vänta nu, vadå "finns inget sånt kapitel!"   

Tre saker av intresse fanns vid avfurneringen denna dag. En arg förare, en förvirrad Tkl(i telefån) och en lika förvirrad food-dude. Föraren var faktiskt inte jag (denna gång), food-duden kunde inte hantera Neumann-anläggningen och Tkl kunde inte lägga grönt för rätt tåg. Allt detta mynnade ut i en extra dörrkontrollspromenad, en halvhätsk diskussion med den arga föraren och sedan en osjysst gult-kort omkörning av den sedan-länge avfurnerade X2-multen innehållande den arga föraren på spåret bredvid.. Jag lade dock allt detta på "jag har månadslön"-kontot och rullade mot Hgl.

Men what's with the hot chick in the träck-track btw!? Stod det inte en tjej med tunna vita proktologhandskar, hotpants/linne/refläxväst och manövrerade slangen i Ho-shi-dung? mycket märkligt..

Det sista jobbet för kvällen/natten var även det längsta i och med de nästan tre timmarna av härlig bromsbevakning av nattåget som man kört till spår 10/8. Men man kunde ju ha fått stryk av en badboll och brutit arshlet också.. eller vänta nu. det var förra gången det ja..

Den avlösande föraren var sen så jag fick även göra delar av den utökade växlingen för att få 87:an att bli 86:an.. Sedan hade han den goda smaken att försöka kliva ombord mitt i en backningsmanöver, grejjt..

Arbetsdagen avslutades som den hade börjat, med en tunnelbanedörrsincident. Denna gång var det en lirare i röd hoodie som stod och pratade i telefon samtidigt som han trampade på en redan halvplatt ölburk. Självklart hamnade den i dörrarna och självklart föredrog personen att prata i telefon istället för att försöka fixa problemet. Jag avgav en suck, reste mig och fixade problemet. Sade ordet "dumt" till den unge mannen samt stod en stund och tittade på honom tills han producerade ett "förlåt, var inte meningen".

Jourdag mañana..