Mina förhoppningar var höga, jag hade fått 6h sömn på natten iallafall och kände mig hyffsat pigg. Ett varv på Uppsalapendeln avlöpte utan endaste hicka, lyckades tillåmed stanna sovvagnsmässigt i knivsta :o

Varv två, precis innan avgång noterar jag att linjespänningen fluktuerar mellan 16 till 10kV.. funderar på att stå still en stund till men anser mig vara nojig och att jag inte ska skapa egna förseningar bara för att jag känner på mig grejer.

Lämnar centralen lagom till dagens massiva spänningsbortfalls början, blir stående kanske tvåhundra meter söder om Karlbergs stations plattformar.

Batterierna på loken håller kanske en halvtimme så efter 10-15 minuter får jag äntligen tag på fjärren och meddelar dom att jag ämnar bromsa fast mitt tåg och att jag tänker "döda" loken, slå av all batterispänning. Sagt o gjort plus fyra tvåhundrameters makadampromenader senare står jag i en tämligen svart vagn full med frågande resenärer och funderar på hur man lägger upp svaret "jag vet inte" på ett, för dom, lugnande och förtroeneingivande sätt..

Beslutade mig för att vara rak(tänk om jag hade varit ap-rak istället..).

Går runt och informerar folk i tåget samtidigt som jag bläddrar i linjeboken efter telefonnummer och plippar på mobilen. Jag känner att jag generellt ger ett solitt och förtroendeingivande intryck  på folk.. ehrrm.. mja ett ganska generellt intryck.. intrycket utryckt rent generellt alltså.. (?)

Strömmen återvänder och efter otal makadampromenader lyckas jag starta upp båda loken igen utan att lägga krokben för mig själv en enda gång (taket är fullt och har inte plats för ett enda kors till)! Vid det här laget vill jag tamefan muta in området som MITT eftersom ingen har fanimej gått där mer än jag! Ska sätta upp en plackett-jävel med texten "paxad" på..

Rullar iväg en timme och tjugo minuter sen, stannar i Märsta.. Det är kalabalik där eftersom pendeltågen har vid detta laget klumpat ihop sig som dålig ost södergående och åderförkalkat spåren både hit o dit. Nu menar jag inte att södergående ost är mer "dålig" än annan ost och vafan är ens "södergående ost" för något?

Pratar med en kvinna som var en hyfsad bit äldre än mig(fråga inte vilken bit) om olämpligheten i att kräla under en tågbom som är nedfälld i spärrat läge. Hon var så stressad att försöka hinna med MITT tåg att hon helt missade att jag, som enda ockupant av tåghytten, klev ut iförd lokföraruniform för att prata med henne. Hon stressade förbi med ett "flås flås förlåt..". Yare yare..

Tyfoniserar lite vid utfart från Märsta eftersom jag inte vill köra på mer folk nu, speciellt såna som inte orkar vänta den minut det tar innan bommarna går upp igen efter min passage..

Stationsområdet heter "Myrbacken" och angränsar Märsta. den mest utmärkade aspekten av detta område är hur man har fått plats med SÅ mycket leråker på samma ställe. Det och att den är förgreningspunkt för Märsta och Arlanda sträckorna..

Mitt på spåret, efter en kurva, går en kille.

Fjärren har tidigare gått ut med restriktioner på hur mycket pådrag varje tåg för ha så inte matningen slås ut igen. Just på grund av detta så håller jag den modesta hastigheten av 80 km/h och inte närmare 160 som jag borde ha haft..

Lägger på en ordentlig broms så fort jag fattar vad som håller på att ske. Jag inser snabbt, med inte så lite glädje, att jag har gott fäste och kommer kunna stanna med god marginal. Vilket jag gör, trucker style, precis bredvid honom med rutan nere och ena armen över karmen. Försöker prata med honom men hör inget? Ah, jag har ju kåpor på mig plus att ventilatorerna till lokets motorer går.. så mycket för den koola trucker grejen, speciellt som att jag bonkar huvudet i fönsterkarmen när jag sträcker mig för att tysta fläkten..

Killen tror att jag ska skälla ut honom och lägger på en fet attityd direkt. Jag börjar nästan skratta över tanken att mitt ute på en satans lerslätt få attityd av en kille jag nästan kört ihjäl iförd en alldeles för dyr vinterjacka! Tanken svindlar..

Jag säger nåt i stil med "jag blev rädd att jag skulle köra PÅ dig" och han kontrar nåt med "det är lugnt, jag är inte en sån där."

..

Lyckas inte locka upp honom i loket, (han trodde väl jag menade något HELT annat) så jag lämnar honom ståendes i den halvfrusna leråkern och rullar vidare. Får inte tag på fjärren för att varna dom så jag testar att använde nödtalsfunktionen eftersom det ÄR viktigt detta, vi pratar någons LIV! Telefonen utrycker sitt missnöje med situtionen genom att flippa ur och sedan vägra koppla fram NÅGRA samtal, endast tuta tinnitushögt med lagom ojämna intervall. greejt.. Fram med min gamle vän linjeboken igen för en dust-up av möjliga(och omöjliga) telefonnummer att ringa.. Innan jag börjar the-blädder-of-paawwaaaa så stannar jag vid närmaste huvudsignal , jag ville inte lämna stationssträckan så nästa tåg kan segla in o klippa den här killen.. Fjärren lovar att informera kringliggande tåg, berömmer mig för nån sorts rådighet och frågar hur jag mår. Jag svarar att jag mår bra så länge ingen blir skadad(känns numera som min livsparoll, typ).

Kör vidare, något ostadig på handen..

En av ombordarna kliver fram till mig i Knivsta och undrar hur jag mår o frågar om jag vill ha sällskap fram i loket. Jag accepterar och vi kör utan fler incidenter fram till Uppsala, spår ett tror jag vi kom in på(lite luddig här)

Omkörd i bajstömningen i hagalund ett par gånger och sedan lok-i-stall rutinen gör att min sluttid blev kl 13:10, inte 10:47 som en normal lokförare hade haft.. Har sagt det förr o säger(skriver?) det igen: man blir ALDRIG sen på det här jobbet.

Man blir JÄTTESEN!!

Nu ska jag göra somna-tokslut-i-en-filt-på-soffan rutinen, Ya-ne..